Alltid för sen – eller alltid för tidig? Så räddar ni relationen när det krockar

Vårt förhållande till tid är ingen slump. Det formas av personlighet, uppväxt och hur hjärnan hanterar planering. När olika tidstyper lever ihop eller jobbar tätt kan det uppstå irritation – men också möjlighet att lära av varandra.

– Konflikter uppstår när de olika perspektiven krockar, men också när man inte är så medveten om hur man själv fungerar, säger David Waskuri, legitimerad psykolog och psykoterapeut på Sveapsykologerna.

Två sätt att se på klockan

Tidspessimisten är den som planerar i god tid, lägger in säkerhetsmarginaler och hellre väntar än riskerar att bli sen. I svensk kultur ses det ofta som det mest ansvarsfulla sättet att vara.

Men det finns en baksida, skriver mediet MåBra. 

– Risken för förseningar är visserligen mindre, men det finns i stället en ökad risk för överplanering med den här tidstypen och det kommer att stjäla tid från andra saker, till exempel relationer och återhämtning, säger David Waskuri.

Den som alltid är ute i god tid kan också fastna i “tänk om”-tankar och känna en ständig inre spänning.

Tidsoptimisten är motsatsen. Här finns en större förmåga att vara i nuet och att släppa perfektionistisk stress. Men det leder inte sällan till stress i sista minuten.

– Man upplever ofta att ”nej nu blev det bråttom igen”, med påföljande hög puls, kortisolpåslag och skam och skuldkänslor.

När förseningar tolkas som brist på respekt

För den som står och väntar kan några minuter kännas som en markering.

– Det kan kännas som ett maktutövande när man får stå där och vänta på den här personen, men ofta är det ju inte alls avsikten, säger David Waskuri.

Hur vi förhåller oss till tid påverkas av medfödda personlighetsdrag och av miljön vi växt upp i. Enligt psykologen är drag som samvetsgrannhet och oro vanligare hos tidspessimister, medan impulsivitet och lägre självkontroll oftare syns hos tidsoptimister.

Personer med adhd kan också ha svårare att uppskatta tid – så kallad tidsblindhet.

– Alla som är tidsoptimister har förstås inte adhd. Men det är inte ovanligt att man gör sin utredning först när man blivit förälder och får så mycket fler tider att passa, säger han.

Forskningen: Vi är olika tidsorienterade

Psykologerna Philip Zimbardo och John Boyd har i sin forskning visat att människor skiljer sig åt i hur starkt de är riktade mot dåtid, nutid eller framtid.

Tidsoptimisten är ofta mer nutidsorienterad och har därför svårare att avbryta en aktivitet. Tidspessimisten befinner sig mentalt redan i framtiden – och tycker att det är självklart att vara klar långt innan.

Det mest hållbara, enligt David Waskuri, är det som kallas psykologisk flexibilitet – förmågan att växla mellan lugn och tempo beroende på situation.

Så minskar ni konflikterna

I relationer handlar mycket om tolkning.

– Försök att tala i termer av behov i stället för moral. Säg hellre ”jag blir stressad och tappar fokus när jag inte vet vilken tid vi kommer åka” i stället för ”du är så respektlös”, säger David Waskuri.

Han betonar också vikten av att skilja på avsikt och effekt. En försening är inte automatiskt brist på kärlek eller engagemang.

Och ibland gäller det att välja sina strider.

– Rör det sig om viktiga tider så se till att göra det till ett gemensamt projekt som båda är involverade i från början, så att inte tidspessimisten tar på sig sitt vanliga ledaransvar.

Fem råd till dig som alltid kommer för sent

1. Acceptera ditt mönster. Skam löser inget – insikt gör det.
2. Mät din tidsuppfattning. Skriv upp hur lång tid saker faktiskt tar.
3. Använd teknik. Påminnelser och extra tidsbuffert kan avlasta hjärnan.
4. Var öppen. Berätta att du jobbar på att bli bättre.
5. Sätt ett hälsomål. Sträva efter mindre stress – inte perfektion.

Fem råd till dig som alltid är för tidig

1. Släpp moralen. Punktlighet avgör inte ditt människovärde.
2. Se kostnaden. Extra marginaler kan stjäla återhämtning.
3. Utmana katastroftankarna. Testa att minska säkerhetsmarginalen.
4. Skilj på ansvar och överansvar. Du ansvarar inte för andras känslor.
5. Träna på nuet. Tillåt långsamhet och spontanitet ibland.

Balans är nyckeln

Att vara tidsoptimist eller tidspessimist är inte en fråga om rätt eller fel. Det är olika sätt att fungera.

När vi förstår våra mönster – och slutar värdera dem som bättre eller sämre – blir det lättare att mötas.

Klockan tickar lika för alla. Men hur vi förhåller oss till den kan avgöra om relationen blir en kamp – eller ett samspel.