Camilla Jessen
Forntida fynd i Turkiet avslöjar den äldsta kända hunden.
Nya genetiska fynd utmanar tidigare uppfattningar om när hundar först blev människans följeslagare.
Resultat från två större studier tyder på att relationen började betydligt tidigare än man tidigare trott.
Forskning publicerad i Nature visar att hundar kan ha levt tillsammans med människor för nästan 16 000 år sedan – omkring 5 000 år tidigare än tidigare uppskattningar.
Forskare har länge haft svårt att fastställa hundens ursprung eftersom tidiga hundar och vargar liknar varandra mycket.
De nya studierna bygger på DNA-analys, vilket ger tydligare insikter i hur domesticeringen gick till.
Äldsta DNA-spåret
En av studierna identifierade det som nu anses vara det äldsta kända DNA:t från en hund.
Fyndet kommer från en skallbit som hittades i Pınarbaşı i nuvarande Turkiet.
Enligt forskarna, däribland William A. Marsh och Lachie Scarsbrook, rörde det sig om en ung hona som levde för cirka 15 800 år sedan.
Medförfattaren Laurent Frantz från Ludwig-Maximilians-Universität München sade att djuret liknade en liten varg.
Fyndet är betydligt äldre än det tidigare äldsta DNA:t, som daterades till cirka 10 900 år.
Spridning i Europa
En andra studie i Nature, ledd av forskare som Anders Bergström och Pontus Skoglund, analyserade lämningar från sydvästra England som är cirka 14 300 år gamla.
Resultaten tyder på att hundar redan då var spridda över stora delar av Europa.
Forskarna analyserade genom från 216 gamla hundar och vargar för att kartlägga deras utveckling och spridning.
– Det är som ett pussel. Hundar är troligen en blandning av två typer av gråvargar, sade Pontus Skoglund från Francis Crick Institute.
Studien visar också att hundar domesticerades av jägare-samlare innan jordbrukare kom till Europa för cirka 10 000 år sedan.
– Hundar var utan tvekan viktiga för våra förfäder, tillade Skoglund.
Tidigt band mellan människa och hund
Den exakta rollen hundar hade under istiden är fortfarande oklar, men forskare tror att de kan ha hjälpt till med jakt eller skydd.
Fynd från gravplatser i Pınarbaşı, där valpar placerats ovanpå människogravar, tyder på att det redan då fanns en stark känslomässig koppling.
Trots framstegen återstår viktiga frågor.
– Jakten på den saknade länken fortsätter, sade Skoglund, och påpekade att den genetiska kopplingen mellan vargar och tidiga hundar ännu inte är helt klarlagd.
Källor: Nature, Ludwig-Maximilians-Universität München, Francis Crick Institute
