Kenneth Glad
Nästan två veckor in i den amerikansk-israeliska bombkampanjen mot Iran håller debatten bland beslutsfattare på att skifta. Frågan är inte längre enbart hur stor militär skada som har åsamkats, utan vad kriget kan komma att lämna efter sig.
Över hela Iran har flyganfall sedan början av mars träffat missildepåer, luftförsvarssystem och militära forskningscentra, enligt regionala säkerhetstjänstemän.
Explosioner har rapporterats nära flera militära anläggningar, däribland platser kring Isfahan och i centrala Iran som är kopplade till vapenutveckling.
Landets ledningsstruktur är dock fortfarande intakt. Och uppmärksamheten riktas i allt högre grad mot en enskild fråga som kan komma att forma konfliktens långsiktiga konsekvenser: Irans anrikade uran.
Ett lager under jord
Israeliska försvars- och underrättelsetjänstemän, som citeras av The Guardian, uppger att omkring 440 kg anrikat uran fortfarande lagras djupt under jord vid en kraftigt befäst kärnteknisk anläggning, trots amerikanska angrepp mot iransk kärninfrastruktur i juni förra året.
Kärnanalytiker säger att denna mängd material i teorin skulle kunna utgöra kärnbränslet till flera kärnstridsspetsar om Teheran skulle välja att gå vidare med vapentillverkning.
En tidigare israelisk försvarstjänsteman som arbetade med att övervaka Irans kärnprogram sade till den brittiska tidningen att uranets öde i slutändan kan avgöra om kriget förbättrade Israels säkerhet eller gjorde kärnfrågan mer riskfylld. Enligt honom skulle ett hållbart resultat sannolikt kräva att materialet avlägsnas från Iran eller att det hålls under strikt tillsyn.
Forskare vid Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI), som övervakar globala kärnvapenarsenaler och spridningsrisker, noterar att förstörelsen av anläggningar inte eliminerar redan anrikat material eller den vetenskapliga expertisen bakom ett kärnprogram.
Iran samlade på sig en stor del av sitt anrikade uran under år av utökad kärnteknisk verksamhet efter att tidigare diplomatiska begränsningar av programmet kollapsade. Före det nuvarande kriget hade internationella förhandlare undersökt arrangemang som skulle kunna flytta materialet utomlands som en del av ett bredare avtal.
Förväntningar om omvälvningar
När kampanjen inleddes antydde både Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och USA:s president Donald Trump att ett ihållande militärt tryck skulle kunna försvaga Irans ledarskap eller till och med utlösa inre oro.
Men israeliska säkerhetstjänstemän som citeras av The Guardian säger att det aldrig fanns någon detaljerad operativ strategi för att tvinga fram ett regimskifte. Den militära planeringen fokuserade i stället på att försvaga Irans missilstyrkor, luftförsvar och kärntekniska infrastruktur.
Att förutsäga om miljontals iranier skulle resa sig mot sin regering under krigstid var alltid osäkert.
Lina Khatib, chef för SOAS Middle East Institute och specialist på regional politik, har hävdat att auktoritära system med starka säkerhetsinstitutioner sällan kollapsar snabbt under yttre angrepp, skriver New Statesman.
Trots dödandet av den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei och upphöjandet av hans son Mojtaba Khamenei har Irans styrande apparat hittills förblivit stadigt på plats.
Efter bombningarna
Israeliska tjänstemän säger att flygkampanjen har orsakat allvarliga skador på delar av Irans militära industri. Missilramper, produktionsanläggningar och delar av försörjningskedjan för försvaret uppges ha förstörts.
Men Irans vetenskapliga expertis finns kvar. Kärnprogram är beroende inte bara av infrastruktur utan också av ingenjörer, laboratorier och årtionden av ackumulerad kunskap.
Den tidigare israeliska militära underrättelseofficeren Joab Rosenberg varnade i ett inlägg på sociala medier, som den brittiska tidningen hänvisar till, för att en försvagad iransk regim som fortfarande förfogar över anrikat uran i slutändan kan komma att driva ett kärnvapenprogram mer aggressivt, vilket skulle kunna förvandla en framgång på slagfältet till ett strategiskt bakslag.
Utanför Israel och Iran påverkar kriget redan den bredare regionen. Energimarknaderna har reagerat på angreppen, med stigande oljepriser och regeringar runt om i Mellanöstern som noggrant följer konfliktens utveckling.
Militära kampanjer kan slå ut anläggningar på några veckor. Att förhindra nästa steg i en kärnvapeneskalering kan ta betydligt längre tid.
Källor: The Guardian, SIPRI, New Statesman
