Ida Hansson
Ny forskning visar att vissa föräldrar faktiskt har ett favoritbarn – även om de inte vill erkänna det. Studien pekar på att barn med vissa egenskaper, som ansvarstagande, ordningssinne eller att vara förstfödda, ofta står sina föräldrar närmast. Resultaten kastar nytt ljus över ett känsligt ämne: hur föräldrars omedvetna preferenser kan forma relationerna inom familjen.
Ny forskning visar att vissa föräldrar faktiskt har ett favoritbarn – även om de inte vill erkänna det. Studien pekar på att barn med vissa egenskaper, som ansvarstagande, ordningssinne eller att vara förstfödda, ofta står sina föräldrar närmast. Resultaten kastar nytt ljus över ett känsligt ämne: hur föräldrars omedvetna preferenser kan forma relationerna inom familjen.
Döttrar har ofta ett övertag
Enligt forskarna tenderar både mammor och pappor att favorisera döttrar. Det bröt mot den tidigare uppfattningen att mödrar föredrar döttrar och fäder söner. Döttrar upplevs ofta som mer empatiska och relationsinriktade, vilket kan skapa ett starkare känslomässigt band till föräldrarna.
Personligheten spelar större roll än man tror
Barn som är samvetsgranna, vänliga, ansvarsfulla och organiserade får oftare positiv uppmärksamhet från sina föräldrar. Dessa barn är lättare att uppfostra, vilket gör att föräldrar känner sig tryggare i sitt föräldraskap. Deras lugna natur och vilja att samarbeta bidrar till färre konflikter i hemmet.
Förstfödda får mer frihet
Föräldrar tenderar att ge äldre syskon större frihet och förtroende. Det beror ofta på att de betraktas som mer mogna och självgående. Yngre syskon kan däremot uppleva att de övervakas mer och har svårare att vinna samma nivå av förtroende.
Könet på föräldern påverkar mindre än väntat
Tidigare antog man att mammor och pappor favoriserade olika barn beroende på kön, men den nya forskningen visar att skillnaden är liten. I stället verkar föräldrars uppfattning om barnens temperament och ansvarskänsla väga tyngre än biologiska faktorer.
Favoritism sker oftast omedvetet
De flesta föräldrar inser inte att de behandlar sina barn olika. Forskare menar att favorisering sällan är ett medvetet val, utan snarare en följd av att vissa barn är mer lättsamma eller tillmötesgående. Föräldrar bör därför reflektera över sina egna beteenden för att undvika omedveten orättvisa.
Konsekvenserna för de ”icke-favoriserade”
Barn som känner sig mindre sedda löper högre risk för psykisk ohälsa, svagare självkänsla och svårigheter att reglera känslor. De kan även få problem med relationer senare i livet. Favoriserade barn, däremot, tenderar att utveckla bättre självförtroende och starkare sociala band.
Hur föräldrar kan undvika favorisering
Föräldrar kan motverka skillnader genom att aktivt visa intresse för alla barnens personligheter och behov. Att ställa öppna frågor, spendera tid individuellt med varje barn och undvika jämförelser är viktiga steg. Även att uppmuntra syskon att samarbeta stärker relationerna i familjen.
När tecken på orättvisa märks
Om ett barn börjar dra sig undan, uttrycker svartsjuka eller ber om mer egen tid med en förälder kan det vara ett tecken på att det känner sig förbisett, enligt Health. Att prata öppet om känslorna och förklara att alla barn har olika behov kan minska känslan av orättvisa.
En uppmaning till självreflektion
Forskarna hoppas att resultaten får föräldrar att reflektera över sina egna beteenden. Att bli medveten om omedvetna tendenser kan bidra till ett mer rättvist och kärleksfullt familjeklimat där alla barn känner sig lika värdefulla – även om relationerna ser olika ut.
