Ida Hansson
Varje decembermorgon fylls Sverige av tända ljuskronor, doft av lussekatter och barn som försöker sjunga i takt.
De flesta av oss minns åtminstone ett luciatåg som gick helt snett – ett stearinljus som smälte för fort eller ett barn som hamnade fel i tåget.
Men varför gör vi allt detta? Och varför just den 13 december?
Nutidens luciamagi
I dag känns luciafirandet nästan lika självklart som julgranen. Skolor, arbetsplatser och äldreboenden arrangerar sina egna tåg, ofta med samma blandning av högtidlighet och mild kaos.
Under 1900-talet blev lucia en del av det svenska julpaketet. Det är därför de flesta av oss nästan automatiskt kopplar luciamorgonens sånger till julen – trots att traditionen egentligen är betydligt brokigare.
Samtidigt började en särskild bild av lucia dominera: blond, blåögd och stilla. Ett ideal som historiker senare pekat ut som en modern konstruktion utan förankring i äldre traditioner.
Mediernas genombrott
Det verkliga lyftet för firandet kom när Stockholms Dagblad lanserade sin luciatävling 1927.
En enkel idé: välj en lucia, kröna henne och låt henne tåga genom staden. Resultatet blev en stor publikfest.
Andra tidningar följde snabbt efter. Plötsligt hade både småorter och storstäder sina egna luciatåg – ibland med tävlingsmoment, ibland med högtidliga processioner.
Ungefär samtidigt fick lucian sin kanske mest kända sång. Texten till Natten går tunga fjät skrevs 1928 och satte tonen för hur firandet skulle kännas: lite mystiskt, lite stämningsfullt, mycket svenskt.
Gårdstraditioner före stadstraditioner
Långt innan lucia blev ett stadsfenomen hade en annan sed redan vuxit fram i hemmen.
Redan på 1600-talet talades det om en vitklädd lussebrud som visade sig i gryningen. Hon bar ljus, ibland också mat – en symbol för att ljuset var på väg tillbaka i årets mörkaste tid.
Ett av de tidigaste dokumenterade firandena kommer från 1764 på Horns boställe vid Skövde. Där uppträdde en lucia med ljusstakar och änglavingar, en blandning av fromhet och lokalt påhitt som präglar många av våra traditioner än i dag.
Helgonet bakom allt
Men varför just den 13 december?
Svaret ligger i den kristna historien om Lucia från Syrakusa, en ung kvinna som enligt traditionen dödades år 304 under kejsar Diocletianus förföljelser av kristna.
Hennes minnesdag hamnade på detta datum, och namnet Lucia kopplades tidigt till latinets ord för ljus.
I medeltidens Sverige markerade dagen dessutom starten på julfastan. Kvällen före åt många därför extra mycket – en vana som levde kvar även efter reformationen när helgondagen tappade sin kyrkliga betydelse.
Källa: Historiska Media
