Ida Hansson
De flesta av oss har sett det. Personen som sitter bredvid på mötet, på bussen eller i väntrummet – och vars ben aldrig tycks vara stilla.
Kanske gör du det själv, utan att ens tänka på det.
För omgivningen kan det upplevas som störande. För den som gör det är det ofta helt omedvetet.
Psykologer menar enligt El Economista att detta rastlösa rörelsemönster sällan är slumpmässigt. Tvärtom kan det säga något om hur kroppen hanterar inre spänningar.
Ett sätt för kroppen att släppa spänning
I många fall hänger benrörelser ihop med stress, oro eller ångest.
När känslor byggs upp försöker kroppen hitta ett utlopp – och små, repetitiva rörelser blir ett sätt att minska trycket. Samma mekanism ligger bakom vanor som att bita på naglarna, snurra håret runt fingret eller prata ovanligt snabbt.
Det handlar alltså inte nödvändigtvis om nervositet i stunden, utan om hur kroppen lärt sig att reglera stress.
Inte alltid stress – ibland fokus eller tristess
Benrörelser förekommer också i helt andra sammanhang. Vid koncentration, mental ansträngning eller ren uttråkning kan kroppen fortsätta vara aktiv trots att personen sitter still. Det är därför beteendet ofta syns i väntrum eller under långa genomgångar.
I de fallen fungerar rörelsen snarare som ett sätt att hålla sig alert än som ett tecken på oro.
När kan det handla om något mer?
I mer sällsynta fall kan ett ständigt behov av att röra benen vara kopplat till restless legs syndrome (RLS), ett neurologiskt tillstånd som orsakar obehagliga känslor i benen och en stark impuls att röra dem.
Då handlar det inte om en vana, utan om ett medicinskt tillstånd som kan kräva behandling.
Personlighetsdrag som ofta kopplas till beteendet
Enligt psykologer finns det vissa egenskaper som oftare återkommer hos personer som har svårt att sitta helt stilla:
- en tendens till oro eller inre rastlöshet
- osäkerhet eller hög självkritik
- svårigheter att släppa känslor
- ett invant beteendemönster som förstärkts över tid
Det betyder inte att alla som rör benen delar dessa drag – men mönstret är tillräckligt vanligt för att uppmärksammas inom psykologin.
När bör man söka hjälp?
I de allra flesta fall är detta en ofarlig vana.
Men om beteendet börjar påverka vardagen, koncentrationen eller relationerna kan det vara klokt att prata med läkare eller psykolog.
Stresshantering, bättre sömn och regelbunden fysisk aktivitet kan i många fall minska behovet av dessa omedvetna rörelser.
Källa: El Economista
