Ida Hansson
Det är lätt hänt. Ett barn skriker, kastar leksaker eller vägrar lyssna – och plötsligt har man sagt något man egentligen inte menade.
Enligt HuffPost pekar flera terapeuter på att vissa vanliga uppfostringsfraser kan få större konsekvenser än många föräldrar tror.
När känslor stoppas
Att säga ”du har inget att gråta över” kan kännas som ett sätt att lugna situationen. Men budskapet barnet tar emot kan vara ett annat: att känslan är fel.
Psykologer beskriver hur barn som återkommande får sina känslor avvisade riskerar att få svårare att identifiera och reglera dem senare i livet. Forskning inom utvecklingspsykologi visar att barn som ofta upplever skam eller emotionell avvisning löper ökad risk för ångest, nedstämdhet och problem med självkänslan under tonåren.
Det handlar inte om en enstaka kommentar. Det är mönstret över tid som spelar roll.
Jämförelser som sårar
En annan återkommande situation är jämförelser: ”Varför kan du inte vara mer som din bror?” eller kommentarer som kopplar barnet till en förälder i negativ bemärkelse.
Enligt experter som intervjuats av HuffPost uppfattas sådana uttalanden ofta som angrepp på barnets personlighet, inte på beteendet. Skillnaden är avgörande. När barnet upplever att det är ”fel” snarare än att ett visst beteende är problematiskt, riskerar självkänslan att ta stryk.
Skam fungerar ibland kortsiktigt – barnet slutar kanske med beteendet. Men priset kan vara högt.
Arvet från den egna uppväxten
Många föräldrar upprepar omedvetet det de själva mötte som barn.
Det kan handla om hårda ord, tystnad eller krav på lydnad utan utrymme för känslor.
Stress, tidsbrist och ekonomisk press gör det svårare att reagera lugnt. I pressade lägen går vi ofta på autopilot.
Samtidigt visar studier att föräldraskap är förändringsbart.
Medvetenhet, utbildning och ibland samtalsstöd kan förändra invanda mönster och förbättra relationen mellan barn och vuxen, oavsett barnets ålder.
Tydliga gränser – utan personangrepp
Att undvika skadliga fraser betyder inte att släppa disciplinen. Tvärtom framhålls en kombination av tydliga regler och emotionellt stöd som mest gynnsam för barns utveckling.
Det kan låta som att bekräfta känslan – ”jag ser att du är arg” – samtidigt som man sätter en gräns: leksaker kastas inte.
Forskning kopplar denna så kallade auktoritativa föräldrastil till bättre emotionell reglering, starkare skolresultat och färre psykiska besvär längre fram.
I praktiken handlar det mindre om perfekta formuleringar och mer om riktning.
Att skilja på barnet och beteendet. Att reparera när det blev fel. Och att orka stå kvar även när känslorna är stora – både barnets och de egna.
Källa: HuffPost
