Johanna Ekman
Trots hård kritik mot Israels agerande i Gaza har EU varit återhållsamt i sina åtgärder. Men nu växer trycket på unionen att använda starkare medel – från handelsavtal till personliga sanktioner.
EU har enligt statsvetaren Lisa Hultman bara aktiverat en mycket liten del av sitt sanktionsarsenal gentemot Israel. I en jämförelse med Ryssland framhåller hon att EU i fallet Gaza endast nyttjat omkring fem procent av sina påtryckningsmöjligheter – att jämföra med uppemot 80 procent när det gäller Moskva.
– Fram tills nu har EU använt runt fem procent av de verktyg och påtryckningsmöjligheter man har att tillgå, säger hon till SVT och understryker att det funnits ett mycket mer samlat agerande i Rysslandsfallet.
En möjlig upptrappning skulle enligt Hultman kunna ske stegvis. Ett första symboliskt verktyg är ett offentligt fördömande av våldet.
– EU kan fördöma våldet och övergrepp men det är ett ganska svagt verktyg som kan fungera mot en stat man har relationer med, och som bryr sig om internationellt erkännande, menar hon.
Men mer konkreta åtgärder finns inom räckhåll. Hultman påpekar att ett första steg kan vara att EU ser över sitt samarbetsavtal med Israel – ett avtal där unionen är landets största handelspartner och där hela 29 procent av Israels export går till EU. Eftersom avtalet vilar på principer om mänskliga rättigheter och demokrati menar Hultman att ett hot om att pausa avtalet skulle kunna fungera som ett effektivt påtryckningsmedel.
Hon menar vidare att nästa nivå av åtgärder kan bestå av riktade sanktioner. Det skulle enligt henne kunna handla om att frysa tillgångar eller begränsa resmöjligheter för enskilda personer, men även riktas mot särskilda sektorer eller företag.
En annan möjlighet hon nämner är att EU stärker sitt samarbete med den internationella brottmålsdomstolen ICC, som nyligen utfärdat en arresteringsorder mot Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsminister Yoav Gallant.
Hultman konstaterar att flera EU-länder hittills har tvekat och uttalat att de inte skulle samarbeta med domstolen om dessa personer reste inom EU:s gränser. Hon menar dock att unionen kan skärpa sin linje genom att tydligt markera att man ämnar samarbeta med domstolen i sådana fall.