Ida Hansson
Magnus Kilger, universitetslektor vid Stockholms Universitet, har i sin forskning belyst hur föräldrars engagemang som tränare i barns idrottsutövande kan påverka deras identitetsskapande och välbefinnande
Enligt Kilger kan barn uppleva stress och till och med välja att sluta idrotta när deras tidigare frizon från föräldrarna försvinner genom att föräldrarna tar ett större ansvar inom föreningarna.
Det rapporterar TV4 Nyheterna.
2020 presenterade Kliger en forskningsrapport som särskilt fokuserar på pappors roll som tränare. Han menar att barnidrotten, som tidigare var en frizon från föräldrarnas blick, nu är starkt beskådad av föräldrarna.
Christer Hallin tränar sin dotter Tove i Segeltorps IF i Bromma, och hans dotter delar en annan upplevelse än den som Kliger lägger fram.
De uppskattar att göra saker tillsammans och ser det som en möjlighet att spendera mer tid med varandra. Tove uttrycker att det är ”ganska kul” att ha pappa som tränare, även om det ibland kan leda till irritation.
Kilger betonar dock att det finns en gråzon mellan rollerna som förälder och tränare, vilket kan leda till att rollerna flyter ihop. Detta kan skapa en situation där barnen ständigt känner av ”tränarblicken”, även i hemmet.
Han understryker att även om det finns fördelar med att tillbringa mer tid med sitt barn, blir barnets fritid starkt övervakad av föräldrarna, vilket inte är helt positivt.
Denna forskning belyser vikten av att balansera föräldrars engagemang i barns idrottsutövande för att bevara barnens välbefinnande och glädje i idrotten.