Ida Hansson
I utkanten av Ryssland märks krigets konsekvenser tydligare än i huvudstaden.
I fattiga regioner och etniska republiker fortsätter män att skickas till fronten – samtidigt som Kreml står inför en allt svårare fråga: var ska nästa våg av soldater komma ifrån?
Inför 2026 växer tecknen på att systemet knakar.
Burjatien som varnande exempel
Burjatien i östra Sibirien har blivit ett tydligt exempel på hur Rysslands krig försörjs med manskap. Regionen föll tillfälligt ned på listan över flest stupade, men har snabbt klättrat tillbaka igen.
Utvecklingen sammanfaller med kraftigt höjda ersättningar för kontraktssoldater. Trots svag ekonomi har de regionala myndigheterna valt att locka invånare med pengar snarare än att dra ned, något som enligt bedömare visar hur hårt pressen från Moskva är.
För Kreml fungerar regioner som Burjatien som en buffert. När inflödet av frivilliga minskar centralt, höjs insatserna i periferin.
Ett mönster som består
Detta är ingen isolerad företeelse. Republiker som Basjkortostan och Tatarstan har länge legat i topp när det gäller förluster, medan storstäder som Moskva fortsatt är relativt förskonade.
Enligt analyser som Moscow Times hänvisar till pekar allt på att mönstret fortsätter även nästa år. Om ingen ny mobilisering beslutas kommer regionerna återigen bära huvudansvaret för att fylla leden.
Det betyder i praktiken att kriget fortsätter att slå ojämnt – geografiskt, ekonomiskt och etniskt.
När pengarna tar slut
Samtidigt försvåras rekryteringen av att både federala och regionala budgetar pressas hårt. När bonusar och ersättningar inte längre räcker riskerar andra metoder att ta över.
Forskare varnar för att tvång, indirekta hot och manipulation kan bli vanligare. Företag kan tvingas bidra med ”frivilliga”, och värnpliktiga riskerar ökat tryck att skriva på kontrakt.
Detta markerar en förskjutning från ekonomiska incitament till mer repressiva verktyg – ett tecken på hur akut personalbristen blivit.
Vad betyder det framåt?
Inför 2026 står Ryssland inför ett strategiskt dilemma.
Antingen fortsätter man att tömma redan hårt drabbade regioner, med ökande sociala spänningar som följd, eller så krävs mer drastiska beslut som kan få bredare politiska konsekvenser.
Burjatien och andra regioner visar redan vad som händer när kriget drivs vidare utan tillräckligt inflöde av soldater. Frågan är inte längre om systemet håller – utan hur länge.
Källa: Moscow Times
