Johanna Ekman
De är inte sjuka – bara utan chans. Allt fler äldre långtidsarbetslösa tvingas till förtidspension, förlorar tusenlappar i månaden och lämnar arbetslivet för gott.
Varje gång en äldre arbetslös lämnar arbetslivet i förtid, går både tusentals kronor i pension förlorade och värdefull kompetens ur tiden. Det handlar inte om valfrihet – utan om en återvändsgränd. Sparekonomen Shoka Åhrman kallar det en form av ålderism:
– I det stora hela förlorar man på att gå i pension jämfört med att jobba. Men varför ser det ut så här? Det är en form av ålderism som vi ser i Sverige och som sticker ut. Det kan handla om att vi har en högre åldersfixering i Sverige, säger hon i Nyhetsmorgon.
Många äldre – särskilt kvinnor – får inte ens komma på arbetsintervju. Det tvingar dem till beslut som på kort sikt kanske ger stabilitet, men som långsiktigt slår hårt. De som går i pension efter långtidsarbetslöshet förlorar i snitt minst 12 000 kronor i månaden.
Samtidigt jobbar andra längre än någonsin. Åhrman ser en tudelad bild:
– Många stannar också kvar längre i arbetslivet än vad man gjort tidigare. Men de som blir arbetslösa och är arbetslösa lite längre lyckas inte ta sig tillbaka.
Den här utvecklingen påverkar också hela samhället. Minskade skatteintäkter och påfrestningar på pensionssystemet är bara början.
Statistik från SPP visar att 62 procent av långtidsarbetslösa mellan 61 och 64 år gick i pension under 2022 – en tydlig ökning från 48 procent tio år tidigare. Åhrman menar att det inte enbart handlar om siffror, utan om en verklighet där äldre människor sorteras bort från arbetslivet.
Hon beskriver hur fler äldre som inte lyckas återvända till arbetsmarknaden i allt större utsträckning väljer att pensionera sig, något som enligt henne påverkar både individer och samhället i stort.