Kenneth Glad
Ett hotellomdöme, en novell, en nyhetsmening med ett upprepat ord. I chatbotarnas tidsålder kan helt vanlig text plötsligt verka misstänkt. Osäkerheten förändrar hur människor bedömer språk, författarskap och tillit.
Claire Hardaker, professor i forensisk lingvistik vid Lancaster University, driver Bot or Not, ett onlinetest där deltagarna får bedöma om korta texter har skrivits av en människa eller av AI.
I ett exempel som The Guardian lyfter fram användes hotellrecensioner, där läsarna ombads skilja autentiska kommentarer från maskingenererade. Användarna identifierade de AI-skrivna recensionerna korrekt endast omkring 60 procent av gångerna, vilket visar hur svårt det har blivit att avgöra.
Många förlitar sig på snabba varningssignaler, såsom klichéer, tankstreck eller prydliga grupper om tre. Men dessa mönster förekommer också i helt vanligt mänskligt skrivande.
Hardaker menar att ledtrådarna är opålitliga:
– Människor har lärt sig väldigt förenklade tumregler och tillämpar dem nu urskillningslöst överallt.
Felaktigt anklagad
Faran handlar inte bara om att maskingenerade texter passerar obemärkt. Även en verklig skribent kan felaktigt identifieras, och en anklagelse på nätet kan spridas snabbare än bevis eller sammanhang.
Det kan leda till att författare, journalister och publicister tvingas försvara helt vanliga val av stil, interpunktion eller ordval. En mening som tidigare bara uppfattades som välformulerad kan nu betraktas som misstänkt.
Stora språkmodeller tränas på enorma samlingar av mänskliga texter. Samtidigt möter läsare och skribenter allt mer AI-genererat språk i e-post, sökningar och svar från chattbotar.
Resultatet är en återkopplingsloop där mänskligt och maskingenererat skrivande blir allt mer lika varandra. Det gör det svårare att vara säker, särskilt när bedömningar bygger på magkänsla.
Mediehus, däribland The Guardian, får numera klagomål om texter som påstås vara maskingenererade.
AI-ord och tvivel
Forskare som The Guardian hänvisar till har kopplat användningen av chattbotar till en ökad användning av ord som ”delve”, ”showcase” och ”intricate”.
Dessa ord har blivit vanligare i forskningsartiklar och andra texter sedan generativ AI blev allmänt tillgänglig.
Andra studier tyder på att AI-redigering kan dra engelskan mot en mer standardiserad angloamerikansk språkform, vilket minskar en del regionala och kulturella variationer.
Forskare har beskrivit denna utveckling som ”cultural ghosting”, där lokala uttryck och etablerade skrivkonventioner gradvis ersätts av mer enhetliga alternativ.
Förändringen gör inte nödvändigtvis texter mindre korrekta eller svårare att förstå. Däremot kan den med tiden göra att olika röster låter allt mer lika.
Frågan är därför inte längre bara om en mening låter välformulerad. Den handlar också om huruvida röst, bakgrund och avsikt i det tysta begränsas när AI-genererat språk blir en del av den vardagliga kommunikationen.
Skönlitteraturens överenskommelse
Gary Shteyngart, sovjetfödd amerikansk romanförfattare och professor i skrivande vid Columbia University, berättade för The Guardian att hans studenter reagerade med ilska när en kurskamrat planerade att använda AI i skönlitterärt skrivande.
Shteyngart, som är känd för satiriska romaner som Super Sad True Love Story och memoarboken Little Failure, sade att reaktionen speglade en djupare oro för förtroendet mellan författare och läsare.
– Att läsa skönlitteratur är en fantastisk vulkansk tankesammansmältning med en annan människa.
Jennifer Egan, den Pulitzerprisbelönade amerikanska romanförfattaren som är mest känd för A Visit from the Goon Squad, har avvisat användningen av generativ AI i sitt eget kreativa arbete. Hon menar att författare bör utveckla sitt hantverk i stället för att förlita sig på tekniken.
Den brittiska romanförfattaren Jeanette Winterson, författare till Oranges Are Not the Only Fruit och sedan länge en kommentator om relationen mellan teknik och konst, har däremot ett mer öppet förhållningssätt. Hon ser AI som ännu ett kreativt verktyg, men menar att det inte kan ersätta mänskliga känslor, levd erfarenhet eller emotionell förståelse.
Peter Stockwell, professor i litterär lingvistik vid University of Nottingham, framför ett närliggande argument från ett annat perspektiv. Han sade till The Guardian att AI kan producera tydliga och funktionella texter, men inte stor berättarkonst.
– Om du vill ha något som är väldigt bekant, väldigt mediokert och helt funktionellt är den otroligt bra på det.
Källa: The Guardian
