Ida Hansson
Det vi upplever som slump vid trafikljusen är i själva verket resultatet av avancerade beräkningar, dold teknik och ständig övervakning av svenska vägar. I Solna sitter teamet som formar flödet i hela landet.
Att trafiken ska upplevas både rättvis och effektiv är utgångspunkten i Trafikverkets signalstyrning. I ett kontrollrum i Solna analyseras trafiken dygnet runt. Där arbetar Martin Andersson och hans kollegor med att anpassa signalerna så att de bäst motsvarar verkliga trafikmönster.
Grunden ligger i att minska antalet stopp – inte för bilisternas skull, utan för miljön och flödets stabilitet. Andersson beskriver hur arbetet kretsar kring att balansera säkerhet, kapacitet och utsläpp.
“Trafiken ska fungera demokratiskt”, förklarar han för Carup, och syftar på att alla riktningar ska få sin chans även när flödet varierar.
Sverige ligger längre fram än många andra länder när det gäller teknik. I stället för fast fasstyrning används flexibla signalgrupper som kan omfördela gröntid i realtid. Detta gör att bilister ibland upplever flera gröna ljus i följd – inte som tur, utan som programmerad samverkan mellan flera detektorer.
Kärnan i systemet är den styrdator som samlar in data från induktiva slingor, nedgrävda från några meter upp till 250 meter framför korsningen. Slingorna känner av hur många som närmar sig och skickar information till datorn, som därefter avgör hur länge varje signal ska vara grön. Radar och kameror används på vissa platser för att även registrera gående och cyklister.
När trafikmängden förändras justeras både röd och grön tid direkt. I många korsningar finns dessutom flera nyanser av grönt, som används för att ange olika längder på gröntiden – ett språk trafikanter aldrig ser men som styr deras vardag.
Utryckningsfordon får också viss förtur genom ny teknik. “Det finns system som kan detektera blåljus och är kopplade till RAKEL”, säger Andersson. Vid brandstationer aktiveras ofta rött ljus så att räddningsfordon kan lämna området utan hinder.
