Kenneth Glad
En tidig film inspelad på Samoa granskas nu på nytt när Disney återvänder till samma namn. Berättelsen knyter samman stumfilm, iscensatt dokumentär och förändrade synsätt på kulturell rådgivning.
Långt före Disneys nya spelfilmsversion och den animerade filmen Vaiana från 2016 – som har originaltiteln Moana – var Moana namnet på en stumfilm från 1926 som spelades in på Samoa av den amerikanske regissören Robert Flaherty. Enligt The Guardian följer filmen en ung samoansk man och skildrar livet i en by, men mycket av det som visas på duken var arrangerat.
Det är betydelsefullt eftersom Moana senare kom att bidra till att definiera dokumentärfilmen som genre. Filmkritikern John Griersons reaktion på filmen bidrog till att popularisera termen ”dokumentär”, vilket gav Flahertys verk en central plats i filmhistorien samtidigt som dess sanningshalt fortsatte att ifrågasättas.
Dr Dionne Fonoti, universitetslektor vid National University of Samoa, sade till The Guardian att flera av de seder och den klädsel som visas i filmen inte längre speglade vardagslivet på Samoa under 1920-talet. Flaherty och hans lokala medarbetare dokumenterade alltså inte bara samtiden – de återskapade även äldre traditioner.
Filmhistorikern Bruce Posner, som ansvarade för restaureringen av filmen, har beskrivit Flaherty som en poetisk filmskapare snarare än en strikt dokumentärfilmare. Det synsättet bidrar till att förklara varför Moana både kan betraktas som ett banbrytande verk och samtidigt väcka frågor om iscensättning, urval och kontroll utifrån.
Disney arbetade under större granskning
De moderna Vaiana-filmerna skapades under helt andra förväntningar. Tidigare lånade Hollywoodproduktioner ofta inslag från ursprungsfolk och icke-västerländska kulturer utan någon större dialog, vilket ibland reducerade komplexa samhällen till dräkter, sånger eller komiska stereotyper.
Disney valde en mer strukturerad arbetsmetod för Vaiana. Enligt Vanity Fair skapade The Walt Disney Company Oceanic Cultural Trust efter researchresor i Stilla havet. Gruppen samlade kulturexperter, historiker, traditionella navigatörer, lingvister och konstnärer som gav råd om bland annat klädsel, berättelsens innehåll och mytologi.
Dessa val påverkar mer än bara filmens visuella utformning. En tatuering, en sång, en kanot, en familjerelation eller en traditionell navigationsmetod kan ha en specifik betydelse för de samhällen som skildras. Rådgivning undanröjer inte all kritik, men den ger dessa samhällen en möjlighet att påverka hur de representeras inför en global publik.
Fonoti, som har varit rådgivare för Disney-serien, sade till The Guardian att människor från Stillahavsöarna har gått från att vara objekt i tidig västerländsk film till att bli aktiva deltagare i moderna produktioner.
Posner anser fortfarande att den stumma filmen Moana påverkade Disneys senare version. Oavsett om kopplingen är direkt eller inte visar de båda filmerna en tydlig utveckling: berättelser från Stillahavsområdet formas inte längre enbart av utomstående, utan i allt högre grad med röster från regionen själva.
Källor: The Guardian, Vanity Fair
