Mimmo Wiestål Fischetti
USA:s vicepresident JD Vance landade på exklusiva Nantucket för att samla in miljoner från rika donatorer – men möttes istället av högljudda protester. Demonstranterna? Precis den typ man kunde förvänta sig på en ö där ett poolhus kostar 30 miljoner.
JD Vance landar – och möts av plakat
När JD Vance, USA:s nye vicepresident, flög till miljardärernas favoritö Nantucket för att hålla en lukrativ insamlingsmiddag, blev det snabbt mer än bara mingel och champagne. Utanför väntade en grupp protesterande – främst äldre vita amerikaner med handmålade skyltar och tydliga åsikter.
Evenemanget inbringade hela 3 miljoner dollar, ungefär vad ett mindre hus på ön kostar. Men det var knappast summan som fick uppmärksamhet, utan folket som samlats utanför grindarna.
”Exakt som man föreställer sig”
Bilder och videor från demonstrationen visar en grupp medelålders och äldre personer, många till synes från öns välbärgade invånare. Med plakat som anklagade Vance för att vara ”tyrann” och ”kung” demonstrerade de mot hans politik och den nya regeringens kurs, det skriver OutKick / FoxNews.
För många kritiker på högerkanten blev detta en symbol för ett visst hyckleri – att välbärgade amerikaner med trygga livsstilar nu protesterar mot en regering som, enligt dem, inte ens i närheten kan jämföras med verkligt totalitära regimer.
Fri protest eller bara teater?
”Om USA verkligen vore en diktatur skulle sådana här protester aldrig tillåtas”, påpekade en kommentator. Samtidigt lyfter andra att det är just friheten att uttrycka kritik – hur trivial den än må verka – som gör demokratin värd att försvara.
Det råder inget tvivel om att protesten på Nantucket var fredlig. Inga facklor, inga sönderslagna rutor. Bara skyltar, slogans – och en hel del solbrända boomer-ansikten.
Skrattretande eller värdefullt?
Visst kan det te sig löjligt när rika pensionärer kallar en vald vicepresident för tyrann. Men det säger också något om läget i landet: att även de mest privilegierade medborgarna känner behov av att höja rösten – oavsett om världen håller med dem eller inte.
Och kanske är det just där den amerikanska demokratin visar sin styrka: på en ö där ett glas vin kostar mer än en vanlig arbetares dagslön, får du fortfarande stå med plakat i solen och kalla makten för vad du vill.
