Kenneth Glad
När vi föreställer oss den förhistoriska världen tänker vi ofta på jättelika rovdjur som jagar bytesdjur eller enorma växtätare som betar löv. Men för att överleva behövde vissa djur en helt annan kost. En ny fossilupptäckt visar att några av dinosaurierna hade betydligt mer ovanliga matvanor.
Forskare har upptäckt en ny dinosaurieart som levde på jorden samtidigt som den fruktade Tyrannosaurus rex. Forskarteamet publicerade sina resultat i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.
Den kalkonstora dinosaurien fick namnet Infernogallus jamesi, där släktnamnet betyder ”helveteskyckling”. Den levde för miljontals år sedan i ett område som i dag omfattar delar av Montana, Dakota och Wyoming.
Medan dess jättelika grannar krossade ben eller tuggade sega ormbunkar vägde den lilla fjäderbeklädda dinosaurien bara omkring 11 kilo. Dess föda bestod sannolikt till stor del av något betydligt sötare, nämligen frukt.
En ovanlig käkstruktur
Forskare vid Stony Brook University upptäckte att dinosaurien hade en mycket specialiserad skalle. Den var särskilt anpassad för att bearbeta mjuk föda, framför allt frukt.
Djuret hade en unik käkstruktur som gjorde det möjligt att mosa maten. Gombenen böjde sig nedåt, vilket bidrog till att näbben kunde röra sig fram och tillbaka vid tuggning, ungefär som människans käke.
Upptäckten överraskade forskarna. ”Vi visste att dinosaurier utvecklades för att fylla många olika roller i ekosystemen under kritaperioden, men vi hade aldrig förväntat oss att upptäcka fruktätande dinosaurier”, sade Greg Funston från Stony Brook University i ett uttalande.
Märkligt men effektivt
Den här typen av tuggrörelse är mycket ovanlig i djurvärlden. Liknande anatomiska anpassningar förekommer hos däggdjur och vissa fruktätande fåglar, exempelvis Pesquets papegoja.
Dinosauriens anatomi väckte snabbt forskarnas uppmärksamhet. ”Anatomin hos Infernogallus är bisarr bland dinosaurier, och vi insåg snabbt att vi hade att göra med något speciellt”, konstaterade Thomas Dudgeon från Royal Ontario Museum.
När frukter blev allt vanligare utvecklade ”helveteskycklingen” sannolikt en käkstruktur som gjorde det möjligt att skilja fruktköttet från hårda kärnor. Anpassningen kan ha gett dinosaurien tillgång till föda som andra arter hade svårare att utnyttja.
Fröspridare i förhistorien
Den ovanliga kosten kan ha gjort den lilla dinosaurien till en oavsiktlig trädgårdsmästare. Genom att äta frukt kan ”helveteskycklingen” ha bidragit till att sprida frön över det förhistoriska landskapet.
Att hitta en så välbevarad skalle från en liten dinosaurie är mycket ovanligt. Forskarna hoppas att upptäckten ska bidra till en bättre förståelse av samspelet mellan forntida djur och de tidiga blomväxterna.
David Evans från Royal Ontario Museum betonade hur mycket som fortfarande återstår att upptäcka. ”Den här upptäckten visar att vi fortfarande har mycket att lära oss om T. rex värld och om dinosaurier i allmänhet”, förklarade han.
