Mimmo Wiestål Fischetti
Drömmen om att skriva ut nya hjärtan och njurar med en 3D-skrivare återkommer ofta när framtidens sjukvård diskuteras.
Men verkligheten ser annorlunda ut.
Forskningen har tagit viktiga steg framåt, men fokus ligger inte på att skapa kompletta organ.
I stället arbetar forskare med att utveckla vävnad som kan hjälpa kroppen att läka efter skador, operationer och sjukdom.
Nu har ett svenskt forskarlag fått klartecken att ta nästa steg och undersöka hur 3D-printad fettvävnad fungerar i en människa.
Fokus ligger på vävnad – inte hela organ
Vid Göteborgs universitet och Sahlgrenska universitetssjukhuset har professor Lars Kölby tillsammans med forskare från Chalmers tekniska högskola utvecklat metoder för 3D-bioprinting under ungefär tio år.
Enligt Göteborgs universitet är det viktigt att skilja mellan vävnad och organ.
”Vi försöker vara väldigt noga med att inte säga att vi printar organ. Vi printar vävnad”, säger Lars Kölby.
Tekniken bygger på att ett biologiskt material, ett så kallat biobläck, skrivs ut lager för lager med hjälp av en datorstyrd skrivare.
Det skriver hälsosajten MåBra.
I stället för plast används material som nanocellulosa och alginat tillsammans med patientens egen vävnad.
Målet är att skapa fett, hud eller brosk som kan användas inom rekonstruktiv kirurgi, exempelvis efter canceroperationer eller vid svåra brännskador.
Att skapa fungerande organ är däremot betydligt mer komplicerat eftersom de kräver avancerade blodkärl, nerver och flera samverkande celltyper, något som dagens teknik ännu inte kan återskapa.
Nästa steg blir tester på människa
Efter många års laboratoriearbete och djurförsök har forskarna nu fått etiskt godkännande att testa en liten bioprintad fettvävnad på människa, uppger Göteborgs universitet.
Syftet är inte att behandla sjukdom, utan att undersöka hur den utskrivna vävnaden integreras med kroppens egna blodkärl över tid.
Forskargruppen har tidigare sett att små blodkärl i patientens eget fett spontant kopplar samman sig med kroppens kärlsystem efter transplantation. Den upptäckten är en viktig grund för den fortsatta forskningen.
Lars Kölby betonar samtidigt att vägen till klinisk användning måste vara så enkel som möjligt.
Därför bygger metoden på etablerade material och välkända kirurgiska tekniker i stället för mer komplicerade cellodlingsprocesser.
Även om 3D-printade organ fortfarande tillhör framtiden visar utvecklingen att bioprintad vävnad kan bli ett viktigt verktyg för framtidens rekonstruktiva vård, enligt Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola.
