Christine Drews Sieger
Forskare granskar på nytt antika romerska och judiska texter som många historiker ser som viktiga belägg för att Jesus verkligen har existerat.
Frågan om huruvida Jesus från Nasaret var en historisk person fortsätter att debatteras mer än 2 000 år efter hans livstid.
Forskare pekar återigen på ett antal antika texter som viktiga källor i diskussionen.
Enligt forskning som lyfts fram av Biblical Archaeology ger skrifter från romerska och judiska historiker en inblick i hur Jesus och de första kristna uppfattades utanför Bibelns berättelser.
Även om många historiker redan anser det sannolikt att Jesus har existerat har intresset för dessa antika källor fått nytt liv genom en ny genomgång av materialet.
Romersk historiker
En av de mest citerade källorna är den romerske historikern Tacitus. I verket Annaler, som skrevs omkring år 116 e.Kr., beskrev han kristna som förföljdes under kejsar Nero.
I sin skildring nämner Tacitus en person kallad Christus, som han kopplar till kristendomens ursprung.
Historikern uppger också att avrättningen ägde rum under kejsar Tiberius regeringstid, då Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen.
Forskare betonar att Tacitus inte var kristen. Hans beskrivningar av rörelsen är kritiska snarare än sympatiska, vilket enligt Biblical Archaeology gör källan särskilt värdefull ur ett historiskt perspektiv.
Viktiga hänvisningar
En annan central källa är den judiske historikern Flavius Josefus, som skrev om förhållandena i Judeen under det första århundradet.
I verket Judiska fornminnen beskriver Josefus Jakob som ”brodern till Jesus som kallas Messias”.
Dessutom beskriver Josefus Jesus som en framstående lärare som samlade anhängare omkring sig, enligt Biblical Archaeology.
Även om delar av Josefus skildringar fortfarande diskuteras bland forskare lyfts både hans och Tacitus skrifter ofta fram som några av de viktigaste icke-kristna källorna i frågan om Jesu historiska existens.
Forskare tvivlar inte på hans existens – men ifrågasätter hans gudomlighet
Bart D. Ehrman, professor i religionshistoria och en av världens mest citerade forskare inom Nya testamentet, har tidigare skrivit på sin webbplats att i stort sett alla kvalificerade forskare inom antik historia – oavsett religiös övertygelse – erkänner Jesu historiska existens.
Debatten bland forskare handlar därför i betydligt högre grad om vad man med säkerhet kan veta om hans liv, lära och betydelse.
Historiker försöker bland annat fastställa vilka uttalanden och handlingar som med störst sannolikhet kan kopplas till den historiske Jesus och vilka delar av berättelserna som främst speglar senare teologiska tolkningar.
Frågor om mirakel, uppståndelsen och Jesu gudomliga status betraktas däremot som trosfrågor som historiska metoder varken kan bevisa eller motbevisa.
Källor: Biblical Archaeology, Bart D. Ehrman
