När din partner plötsligt drar sig undan – här är tecknen på en undvikande anknytningsstil

Det behöver inte bero på brist på känslor – många gör det av vana, inte av vilja. Och den vanan kan ha sitt ursprung i barndomen.

Ett mönster som grundläggs tidigt

Relationsexperter som intervjuats av HuffPost beskriver att personer med undvikande anknytning ofta växer upp i familjer där känslor inte tas emot eller besvaras.

Som barn lärde de sig att inte visa behov, inte be om hjälp och att klara sig själva. På ytan blev de självständiga – men till priset av att stänga av känslomässiga behov.

I vuxna relationer visar det sig som en rädsla för intimitet. När någon försöker komma nära aktiveras stressreaktioner som får personen att backa, bli tyst eller stänga av.

Undvikande anknytning är inte likgiltighet

Det undvikande beteendet tolkas ofta som kyla. Terapeuterna betonar dock att det snarare handlar om ett skydd: personen är rädd för att visa sårbarhet eftersom det tidigare i livet inte lönade sig. De förväntar sig därför att andra inte kommer finnas där när det behövs.

Den som har undvikande anknytning uppfattas ibland som likgiltig, men experterna förklarar att det i själva verket handlar om en rädsla för att bry sig för mycket. Att dra sig undan blir ett sätt att slippa ett möjligt känslomässigt svek.

Skillnaden mot annan undvikande anknytning

Det finns flera typer av undvikande beteenden. Den mer ”rädda” varianten handlar om att vilja ha närhet men samtidigt vara skräckslagen inför den.

Den person som har en mer ”avfärdande” stil vill däremot inte ha närheten från början. Experterna beskriver det som två helt olika inre världar: den ena drar sig undan av rädsla, den andra av vana.

När ni dejtar

I början av en relation upplevs en undvikande person ofta som lugn, okomplicerad och självständig.

Problemen uppstår när känslorna fördjupas. Då kan personen börja undvika samtal om framtiden, tona ned konflikter, skämta bort det som är svårt eller tillfälligt försvinna när relationen känns för nära.

Många partner beskriver känslan av att stå utanför en låst dörr: praktiskt fungerar allt – men emotionellt släpps man inte in.

I en etablerad relation

I längre relationer kan det skapa en påtaglig ensamhet. När konflikter uppstår drar personen sig ofta tillbaka, ibland helt stänger av och kan behöva stora mängder eget utrymme. Försök till närhet kan paradoxalt nog leda till mer distans.

Samtidigt framhåller experterna att undvikande personer ofta är lojala, praktiska och pålitliga. De sviker sällan avsiktligt – de saknar bara verktyg för känslomässig närhet.

Kan relationen ändå fungera?

Ja – men inte utan insats.

Den undvikande partnern behöver förstå vad som händer i kroppen när någon kommer nära, och lära sig hur gamla mönster kan brytas. Terapeuter menar att behandling med fokus på anknytning och nervsystemets stressreaktioner kan vara avgörande.

För partnern handlar det om att sätta tydliga gränser, ge utrymme utan att ge upp egna behov och föra samtal utan press. Det avgörande är dock att båda är villiga att förändras.

Källa: HuffPost