Kenneth Glad
Att bryta en livsfarlig vana är sällan enbart ett personligt val. Genom historien har stater spenderat miljarder på att försöka få sina medborgare att sluta med ohälsosamma vanor, ofta med begränsade resultat. Långt innan moderna hälsovarningar blev vanliga inledde en oväntad regering en rikstäckande kampanj för att helt utrota rökningen.
År 1920 inledde den sovjetiska regeringen världens första officiella rikstäckande kampanj mot tobak, skriver History Today. Nikolaj Semasjko, som ledde den tidiga sovjetiska hälsovårdsförvaltningen, betraktade cigaretter som en ideologisk fiende jämförbar med religionen.
Vladimir Lenin stödde inledningsvis den omfattande satsningen. ”Varför inte inleda en kamp mot det där ogräset, tobaken? Jag ska stödja dig”, sade Lenin till honom.
Snart fylldes gatorna i storstäderna av affischer med slagkraftiga rim av avantgardepoeten Vladimir Majakovskij. Han varnade medborgarna med orden: ”Sluta röka: Det är gift inslaget i papper!”
Hälsobroschyrer uppmanade allmänheten att hålla sig borta från tobaken. Även kommunistiska ungdomsorganisationer anslöt sig till kampanjen och arrangerade teaterföreställningar i folkets hus, där arbetare som agerade skådespelare ställde rökningen inför rätta inför publik.
År 1924 började särskilda statliga kliniker, så kallade narkodispensärer, erbjuda behandling till människor som ville sluta röka. Till en början sökte sig bara några dussin patienter dit varje månad. Men intresset ökade snabbt, och 1927 hade antalet stigit till 3 000 patienter om året.
År 1928 hade antalet ökat ytterligare till hela 8 000 patienter årligen. Den kraftiga tillströmningen satte stor press på det statliga sjukvårdssystemet.
Pengar före hälsa
Den ambitiösa hälsokampanjen mötte motstånd inom regeringen. När jordbruksplanerare och chefer för statliga cigarettfabriker protesterade mot föreslagna produktionsbegränsningar drog Lenin tillbaka sitt politiska stöd, så att staten kunde använda intäkterna från cigaretter för att finansiera den industriella utvecklingen.
Efter att Josef Stalin hade tagit full kontroll över landet övergavs antirökningskampanjen snabbt. Statliga tjänstemän började i stället betrakta cigaretter som en ekonomisk tillgång och ett sätt att höja moralen bland industriarbetarna.
Anastas Mikojan, som var folkkommissarie för livsmedelsindustrin, betonade tobakens ekonomiska betydelse. Han beskrev den som ”en ny typ av vapen i statens ekonomiska politik”.
Under andra världskriget kämpade soldater för att få tag på tobak från odlingarna. I det belägrade Leningrad gick desperata fabriksarbetare så långt att de skrapade rester ur skorstenar för att kunna röka.
När varningarna inte fungerade
På 1970-talet försökte hälsoministeriet återuppliva kampen mot rökningen genom att damma av gamla slagord från 1920-talet. Men budskapet fick föga genomslag bland medborgare som hade tröttnat på statlig propaganda.
När det populära cigarettmärket Java 1978 testade varningstexter på förpackningarna med budskapet ”Hälsoministeriet varnar för att rökning är skadligt för din hälsa” bildades ändå långa köer. Kunderna avfärdade varningen som ”nonsens” och skyndade sig att köpa den största tillåtna mängden, en hel limpa cigaretter.
Samtidigt som rökningen minskade i Storbritannien och USA i takt med att forskningen om sambandet mellan rökning och cancer växte, förblev efterfrågan på cigaretter hög i Sovjetunionen. Omkring 60 procent av männen och upp till 20 procent av kvinnorna rökte regelbundet.
Sommaren 1990 utlöste en allvarlig inhemsk cigarettbrist våldsamma protester på gatorna, som till och med tvingade Michail Gorbatjovs bilkortege att ändra färdväg. De amerikanska tobaksjättarna Philip Morris och R.J. Reynolds ingrep då och levererade 34 miljarder cigaretter för att dämpa missnöjet bland befolkningen.
Det enorma inflödet av utländska cigaretter bidrog till att befästa rökvanor över flera generationer. Enligt History Today orsakade tobaksbruk fortfarande 224 000 dödsfall i Ryssland under 2024, samtidigt som omkring var tredje invånare fortfarande rökte.
