Kenneth Glad
Små detaljer kan förändra historiens gång. I årtionden har en seglivad myt gjort gällande att en av parterna i andra världskriget bara var några veckor från att utveckla det ultimata vapnet. Nu har modern forskning gett ett tydligare svar på vad som faktiskt hände.
Under 1940-talet tävlade forskare världen över om att bemästra kärnenergin. Amerikanska forskare nådde målet först. USA använde atomvapen 1945, vilket bidrog till de allierades seger.
Men motståndarsidan hade sitt eget hemliga program. Efter kriget gav den framstående fysikern Werner Heisenberg intryck av att projektet hade varit nära ett genombrott. Han hävdade att de bara hade saknat ”en relativt liten mängd uran” för att få reaktorn att fungera.
En ny vetenskaplig analys motsäger detta påstående, skriver Forskning. För att ta reda på vad som faktiskt hände använde amerikanska forskare avancerade datormodeller för att återskapa den ökända B8-reaktorn. De ville undersöka om reaktorn över huvud taget hade kunnat fungera.
Långt ifrån målet
De virtuella testerna visade på en enorm klyfta mellan ambition och verklighet. Projektet led av allvarlig brist på viktiga material. Enligt forskarna ”skulle tyskarna ha behövt ungefär dubbelt så mycket uran och 2,2 gånger så mycket tungt vatten som de faktiskt använde, vilket vida överstiger Heisenbergs uppskattningar”.
Tungt vatten används för att bromsa neutroner i en kärnreaktor. För att få tillgång till denna sällsynta resurs riktade regimen in sig på Vemork-anläggningen i det ockuperade Norge. Men norska motståndsmän störde upprepade gånger försörjningskedjan genom sabotageaktioner.
Ingen reservplan
Experterna undersökte också om vanlig grafit hade kunnat rädda det misslyckade projektet. På andra sidan Atlanten förlitade sig Manhattanprojektet i hög grad på detta material för att bygga fungerande kärnreaktorer.
Resultaten visar att även detta alternativ var en återvändsgränd. Forskargruppen konstaterade: ”Vi drar slutsatsen att Tyskland inte skulle ha kunnat bygga reaktorer baserade på tungt vatten eller grafit under andra världskriget.”
Historikern Mark Walker instämmer i datormodellernas resultat. Han berättade för Videnskab att de material som fanns tillgängliga i de ockuperade områdena helt enkelt inte var tillräckligt rena. Planen var därför dömd att misslyckas.
Förändrade världen
Trots detta kom det misslyckade projektet att påverka den moderna historien. Redan ryktet om en möjlig tysk atombomb väckte stor rädsla bland de allierades ledare.
Tidiga underrättelser om att tyska forskare hade lyckats klyva atomen nådde Washington. Oron utlöste en omfattande reaktion.
Walker menar att just denna rädsla direkt ledde till USA omfattande investeringar i kärnforskning. Det resulterande Manhattanprojektet kostade miljarder dollar och involverade över hundratusen arbetare i en hemlig kapplöpning.
Utan det ursprungliga hotet hade det kalla krigets kärnvapenkapprustning kanske aldrig uppstått. Som Walker uttryckte det: ”Världen hade varit en helt annan plats.”
