Kenneth Glad
Långt före internet och moderna arkiv försökte en härskare samla all mänsklig kunskap under ett och samma tak. Den enorma samlingen föll i glömska under tusentals år. Än i dag arbetar experter med att avslöja de hemligheter som den bär på.
De flesta tänker på det forntida Egypten eller Grekland när de föreställer sig civilisationens tidiga historia. Men Mellanöstern rymmer en ännu äldre skatt.
På 600-talet f.Kr. lät en assyrisk kung bygga ett enormt arkiv i Nineve. Staden låg i det som i dag är Irak och var på den tiden världens största och mest praktfulla stad.
Ashurbanipal härskade över ett vidsträckt rike som sträckte sig från dagens Turkiet till Iran. Ändå ville han framför allt bli känd som en framstående lärd. Som kung Esarhaddons yngste son var han förmodligen inte ursprungligen tänkt att ärva tronen.
I stället utbildades den unge prinsen tillsammans med kungliga rådgivare och lärde sig att diskutera och argumentera med dem. Enligt en utförlig artikel i History Today hävdade den forntida härskaren att han kunde lösa mycket komplicerade matematiska problem och läsa svårbegripliga texter från sedan länge svunna tider.
Han samlade aktivt in dokument om allt från magi och medicin till forntida religioner. Kungen skröt också om sina kunskaper i sina egna skrifter. ”Jag lärde mig den vise Adapas hantverk, den hemliga [och] dolda kunskapen om alla skrivkonster”, skrev han.
Branden räddade det förflutna
Babyloniska inkräktare plundrade Nineve och brände ner det kungliga palatset år 612 f.Kr. Men det var just denna katastrof som räddade arkivet åt eftervärlden.
I det forntida Mesopotamien skrev man på obränd lera med ett skriftsystem som kallas kilskrift. När lågorna svepte genom byggnaderna brändes lertavlorna och blev hårda och hållbara.
Den oväntade värmebehandlingen gjorde att tavlorna inte vittrade sönder i jorden. Omkring 33 000 av dessa forntida texter finns bevarade än i dag på British Museum.
Enligt History Today arbetar forskare fortfarande med att översätta det enorma materialet. Arbetet kan ta många år till, eftersom det finns för få experter som behärskar de utdöda språken.
Att knäcka koden
Europeiska forskare grävde fram den förlorade staden under 1840- och 1850-talen. De koncentrerade sig på en enorm jordhög där lokalbefolkningen lät sina får beta. Djupt nere i marken hittade de tusentals märkliga lerfragment utspridda över området.
Den brittiske arkeologen Austen Henry Layard var en pionjär inom utgrävningarna, som han ledde på uppdrag av British Museum. Tillsammans med sin lokale assistent Hormuzd Rassam upptäckte han år 1850 ett stort rum fyllt med dokument.
Experter kom senare fram till att de forntida inkräktarna helt enkelt hade kastat dessa värdefulla texter i ett kungligt badrum under belägringen. Layard noterade också hur små skrifttecknen var.
”Kilskriftstecknen på de flesta av dem var anmärkningsvärt skarpa och väldefinierade, men i vissa fall så små att de nästan var oläsliga utan förstoringsglas”, rapporterade han. Det krävdes årtionden av intensivt arbete för att dechiffrera den forntida skriften.
Först efter att ha studerat trespråkiga inskriptioner inhuggna i branta klippväggar lyckades forskarna knäcka koden. Det blev ett avgörande genombrott i förståelsen av de forntida texterna.
Häpnadsväckande upptäckter
Det enorma arkivet innehöll allt från medicinska handböcker till magiska ritualer nedtecknade av forntida exorcister. Där fanns också hätska brev som beskrev Ashurbanipals krig mot sin egen bror, som härskade över Babylon.
Hans vrede riktades dock inte bara mot den egna familjen, utan även mot utländska rivaler som han hotade med brutalt våld. ”Jag svär vid Ashur och mina gudar att under gudarnas beskydd kommer jag att göra framtiden ännu mer fruktansvärd än det förflutna för dig”, varnade Ashurbanipal en rivaliserande kung.
En självlärd forskare vid namn George Smith gjorde kanske den största upptäckten på British Museum. Han översatte en babylonisk text, senare känd som Gilgamesheposet, som berättade om ett skepp som vilade på en kulle och skickade ut en duva för att hitta land.
Den forntida berättelsen påminde starkt om den bibliska berättelsen om Noa. Upptäckten var så betydelsefull att en tidning i London till och med finansierade en expedition för att hitta de saknade textdelarna.
Enligt History Today väckte genombrottet en extraordinär reaktion. ”Jag är den första mannen som läser det efter mer än två tusen år av glömska”, ska Smith ha utropat i sin upphetsning.
Sedan ska han ha hoppat upp och slitit av sig kläderna i ren eufori. Händelsen illustrerade den enorma entusiasm som präglade tidens arkeologiska upptäckter.
Ashurbanipals rike gick under, men hans strävan att bevara mänsklighetens kunskap överlevde i tusentals år. Det var möjligt tack vare lertavlorna som härdades i den förödande branden och därmed bevarades åt eftervärlden.
