Ida Hansson
Du ringer, du kommer fram, ingen svarar. Några sekunder senare kommer ett sms: “Kan jag ringa senare?”
Den typen av situation har blivit allt vanligare – och förklaringen handlar inte om ovilja att prata.
Enligt spanska El Economista menar psykologer att personer som föredrar meddelanden ofta gör det för att få kontroll över sina tankar och formuleringar. Det handlar alltså mindre om att undvika människor och mer om hur man vill kommunicera.
I ett telefonsamtal förväntas svaren komma direkt. I ett meddelande kan man stanna upp, skriva om och tänka efter en extra gång.
När tempo styr
Skillnaden märks tydligt i vardagen.
Ett samtal kan kännas effektivt när något ska lösas snabbt, som att boka en tid eller reda ut ett missförstånd.
Men i andra lägen – som när man ska svara på ett jobbmeddelande, formulera ett känsligt svar eller bara inte riktigt vet vad man tycker – väljer många att skriva istället.
Det ger en paus. En chans att formulera sig utan att bli avbruten eller pressad att svara direkt.
Inte en flykt
Det är just den pausen som psykologer lyfter fram. Att skriva istället för att prata beskrivs som ett sätt att skydda kvaliteten i sitt tänkande.
Istället för att säga första bästa sak kan man justera sitt svar, stryka något som låter fel och formulera sig mer exakt.
Enligt El Economista kopplas det till så kallad asynkron kommunikation – där samtalet inte sker i realtid utan i etapper.
Olika sätt att fungera
Det här syns också i hur olika personer hanterar sociala situationer.
Den som trivs i spontana samtal har ofta lätt för att tänka högt och reagera direkt. Andra behöver några sekunder extra för att sortera sina tankar.
För dem kan ett oväntat telefonsamtal mitt i dagen kännas mer som ett avbrott än en kontakt.
Det betyder inte att de vill undvika relationer – bara att de föredrar ett annat tempo.
En ny norm
Att skriva istället för att ringa har på kort tid gått från alternativ till standard. Gruppchattar, jobbmeddelanden och snabba frågor hanteras oftast i text.
Samtidigt lever telefonsamtalet kvar – men mer som ett verktyg för specifika situationer.
Det handlar i slutändan inte om rätt eller fel sätt att kommunicera.
Utan om vilket som ger mest utrymme att faktiskt säga det man menar.
Källor: El Economista
