Kan datacenter i rymden verkligen hjälpa klimatet?

Grön lösning eller rymdskrot 2.0? Verkligheten bakom datacenter i omloppsbana

När molnet lämnar planeten

Artificiell intelligens, streaming och vårt ständigt uppkopplade liv driver fram en explosion av digital data.

Bakom varje klick finns en fysisk verklighet: enorma datacenter som slukar el, tar upp mark och släpper ut koldioxid i atmosfären.

När efterfrågan växer ställer vissa företag nu en radikal fråga: om jorden får slut på plats och ren energi – varför inte flytta en del av molnet ut i rymden? Omloppsbanan, menar de, erbjuder obegränsad solenergi och kräver ingen mark alls – men innebär också en helt ny uppsättning risker.

Rymden som nästa datagräns

Enligt CNN förutspår Goldman Sachs att efterfrågan på energi till datacenter kommer att öka med omkring 165 % till år 2030.

Datacenter förbrukar redan enorma mängder energi och kräver stora ytor för byggnader och närliggande sol- eller vindparker. I Europa har ASCEND-projektet, lett av Thales Alenia Space, undersökt om rymdbaserade datacenter som drivs av kontinuerlig solenergi kan minska CO₂-utsläpp jämfört med anläggningar på jorden.

Studien drog slutsatsen att omloppsbanan teoretiskt skulle kunna erbjuda en mer ”miljövänlig och självständig lösning” för datalagring och bearbetning – men bara om betydande tekniska framsteg, särskilt renare raketer, blir verklighet.

Tidiga experiment inom rymddatabehandling

Som CNN rapporterar testar redan flera företag idén i mindre skala. Madari Space i Abu Dhabi planerar sin första mission 2026, där en nyttolast i brödroststorlek med lagrings- och databehandlingsutrustning ska skickas i omloppsbana inom ramen för FN:s Access to Space for All-initiativ.

Företagets vd, Shareef Al Romaithi, hävdar att databehandling i rymden – särskilt för jordobservationssatelliter – kan minska fördröjningar och möjliggöra snabbare beslut.

Samtidigt har Kina skjutit upp de första 12 satelliterna i en planerad konstellation på 2 800 satelliter för rymdberäkning, och amerikanska företag följer efter.

Lonestar Data Holdings har testat ett litet datacenter på månen och planerar en serie lagringssatelliter vid jord–måne-punkten L1, medan Starcloud förbereder uppskjutningen av en satellit utrustad med ett kraftfullt Nvidia H100 GPU-chip, som enligt företaget ska sätta rekord i beräkningskraft i omloppsbana. Vissa förespråkare, som Starclouds vd Philip Johnston, förutspår till och med att ”nästan alla nya datacenter” kan byggas i rymden inom tio år.

Klimatlösning eller orbitalt huvudbry?

Enligt CNN finns det en djup skepsis kring om rymdbaserade datacenter verkligen är praktiska eller klimatvänliga. ASCEND-studien uppskattar att raketer skulle behöva släppa ut tio gånger mindre koldioxid under sin livscykel än dagens modeller för att faktiskt minska utsläppen jämfört med jordbaserade center.

Kritiker som Quentin A. Parker vid University of Hong Kong menar att när man räknar in uppskjutningskostnader, strålskydd, kylning i vakuum, underhåll och behovet av att skydda utrustningen mot rymdskrot och rymdväder, framstår markbaserade lösningar fortfarande som mycket billigare och enklare.

Parker varnar också för att tusentals nya datorsatelliter kan förvärra den redan existerande rymdskrotskrisen och skapa nya sårbarheter – även om förespråkare hävdar att rymdbaserad infrastruktur kan ge bättre motståndskraft mot naturkatastrofer och cyberattacker på jorden.

Al Romaithi och andra anhängare menar dock att blicken mot rymden är nödvändig för att undvika ”teknologisk stagnation”. Men balansen mellan nytta och risk är långt ifrån avgjord.

Vad vi har lärt oss

Rymdbaserade datacenter befinner sig i skärningspunkten mellan klimat, teknik och säkerhet i omloppsbana. Å ena sidan gör tillgången till konstant solenergi och avlastning av mark och elnät rymden till en attraktiv långsiktig vision.

Å andra sidan väcker raketutsläpp, höga kostnader, strålning, rymdskrot och underhållsproblem allvarliga frågor om detta verkligen är en klimatlösning – eller bara en futuristisk avledningsmanöver.

Debatten tvingar oss att möta en obekväm sanning: vår törst efter data har planetära konsekvenser, oavsett var vi placerar servrarna.

Priset för ett oändligt moln

Att skicka upp molnet i rymden låter som science fiction – men drivkrafterna bakom idén är högst verkliga.

När AI och digitala tjänster växer står vi inför ett val: antingen gör vi vår databehandling på jorden radikalt mer effektiv och hållbar, eller så flyttar vi infrastrukturen till känsliga och svårhanterliga omloppsbanor som redan är överbelastade.

I slutändan kommer byggandet av datacenter bland stjärnorna inte att ändra på det faktum att alla deras effekter – från utsläpp vid uppskjutningar till rymdskrot – fortfarande återvänder till en plats. Hur långt vi än skickar vår teknik, kommer notan alltid att betalas på jorden