Mimmo Wiestål Fischetti
Statsminister Ulf Kristersson får hård kritik i en ledare i Expressen efter att han kommenterat en uppmärksammad våldtäktsdom medan rättsprocessen fortfarande pågår. Ledaren menar att regeringen har rätt att driva hårdare straff och tydligare utvisningsregler – men att ministrar inte ska recensera enskilda domar i realtid.
Domen som väckte politisk storm
Bakgrunden är ett fall där en hemtjänstanställd, Shakir Mahmoud Shakir, 38, dömts till fyra års fängelse för våldtäkt av en 100-årig kvinna. Enligt rapportering i Aftonbladet dömdes han av Södertörns tingsrätt, men rätten beslutade samtidigt att han inte ska utvisas, med hänvisning till anknytning till Sverige.
Åklagaren har uppgett att domen ska överklagas, vilket gör att rättsprocessen inte är avslutad.
Kristerssons inlägg: “Förbrukat sin rätt att vara i Sverige”
I Expressens ledare återges hur Kristersson i ett långt inlägg på X reagerade kraftigt på att mannen inte utvisas. Budskapet var att den som inte är svensk medborgare och begår så grova brott inte borde få stanna – och att “daltande” med grova brottslingar måste upphöra.
Ledaren understryker att det är fullt legitimt att vilja skärpa lagar om utvisning vid grova brott, men att statsministerns sätt att kommentera ett enskilt mål riskerar att flytta gränserna för hur den verkställande makten förhåller sig till domstolarna.
När ministrar går in i en pågående rättsprocess
Expressen pekar också på att Kristersson inte var ensam. I ledaren nämns att andra ministrar kommenterade domen, och att ordvalet skruvades upp ytterligare i sociala medier.
Kärnan i kritiken är principen om maktdelning: domstolar ska döma, regeringen ska styra – men inte påverka enskilda rättsfall. När politiker kliver in mitt i en pågående process, menar ledaren, riskerar de att signalera att domstolarnas bedömningar ska vägas mot politiskt tryck.
En varningsklocka – även om politiken vill skärpa lagen
Ledaren drar en tydlig linje: att diskutera straffnivåer och lagstiftning i allmänhet är en sak. Att som statsminister eller minister kommentera ett konkret fall innan det ens hunnit prövas klart är en annan.
Som exempel på hur känsligt det är lyfts tidigare fall där statsråd uttalat sig om domstolsavgöranden och fått kritik. Poängen är att nivån bör vara högre, inte lägre – särskilt när regeringen samtidigt säger sig vilja värna domstolarnas oberoende.
“Bete dig som en statsman”
Ledarens slutsats är tydlig: regeringen kan – och ska – driva sin kriminalpolitik via riksdagen och genom lagförslag. Men i det ögonblick ministrar börjar agera kommentatorer i enskilda mål suddas gränserna ut mellan politik och rättskipning.
Ledaren landar i en uppmaning: håll igen, respektera processen och agera som statsledning – inte som ett kommentarsfält.
