Emil Martesen
Forskare pekar på en långsam men oundviklig förändring som kan påverka hur vi mäter tid i framtiden.
Det är ett faktum att jorden långsamt men stadigt tar allt längre tid på sig att rotera runt sin egen axel.
I dag är vårt dygn 24 timmar långt, och för de flesta är det svårt att föreställa sig att det någon gång skulle vara annorlunda.
Ändå räknar forskare med att dygnet i framtiden kan komma att bli 25 timmar långt. Anledningen är att jordens rotation fortsätter att bromsas upp.
Förändringen sker i ett så långsamt tempo att den är omöjlig att märka i vardagen. Men över mycket långa tidsperioder ackumuleras effekten – och till slut blir den mätbar.
Det rapporterar Ecotias med hänvisning till en vetenskaplig studie publicerad i tidskriften Science Advances.
Månen spelar huvudrollen
Förklaringen står att finna i samspelet mellan jorden och månen.
Månens gravitation påverkar haven och ger upphov till tidvatten. Samma krafter fungerar också som en nästan omärkbar broms på jordens rotation.
Friktionen i haven och mot havsbottnen gör att energi gradvis överförs från jordens rotation till månens bana.
På extremt långa tidsskalor innebär det att jorden snurrar allt långsammare, samtidigt som månen långsamt rör sig längre bort.
Dygnet är inte helt konstant
Ett dygn är dessutom inte så exakt definierat som man lätt kan tro. I vardagen utgår vi från soltid – alltså tiden det tar för solen att återvända till samma position på himlen.
Mäter man i stället jordens rotation i förhållande till avlägsna stjärnor blir dygnet något kortare.
Det beror på att jorden samtidigt rör sig i sin bana runt solen och därför måste rotera en aning extra för att solen ska hamna på samma plats igen.
Tålamod krävs
Den som drömmer om ett dygn på 25 timmar får dock vänta länge.
De flesta uppskattningar pekar på tidsskalor på hundratals miljoner år, förutsatt att utvecklingen fortsätter i samma riktning.
Även solens dygn varierar dessutom en aning.
Små förändringar i atmosfären, havsströmmar, inlandsisar och stora vattenmassor som förflyttas runt på jorden kan påverka hur planetens massa fördelas – och därmed dess rotation.
Variationerna är mycket små, men de är mätbara när extremt noggranna atomur jämförs med astronomiska observationer och historiska data.
