Johanna Ekman
Personer som inte fick särskilt mycket kärlek under sin barndom tenderar ofta att uppvisa liknande beteendemönster.
Människor som verkar känslomässigt reserverade eller mycket självständiga har ofta en sak gemensamt: en uppväxt präglad av känslomässig försummelse.
Det betyder inte nödvändigtvis att det handlade om vanvård, men bristen på kärlek och bekräftelse kan lämna djupa spår i vuxenlivet. Enligt GE Editing är följande beteenden vanliga hos vuxna som inte fick tillräcklig omsorg som barn.
1. De ber inte om hjälp
Många som lärt sig att det är ett tecken på svaghet att be om hjälp försöker klara allt själva. Även när de är överväldigade undviker de att sträcka ut handen, eftersom de förknippar beroende med skam.
2. De håller människor på avstånd
När intimitet känns ovant eller osäkert blir det svårt att släppa in andra. Trots en längtan efter närhet kan vanan att skydda sig själv stå i vägen för djupare relationer.
3. De har svårt att uttrycka känslor
Att lära sig prata om känslor kräver trygga miljöer och öppna samtal. Utan detta växer många upp utan ord för sitt inre liv och svarar ofta ”Det är bra” – även när det inte är det.
4. De tonar ner komplimanger
För den som sällan fått beröm kan uppskattning kännas misstänkt. Därför avfärdar de ofta vänliga ord med kommentarer som ”Det var väl ingenting”.
5. De är rädda för att vara till besvär
Behov och önskemål uttrycks sällan, eftersom de har lärt sig att deras behov är oönskade. Resultatet blir ofta att de ger mer än de får i relationer.
6. De kompenserar med produktivitet
Vissa blir överaktiva och mäter sitt värde i prestationer. Vila kan kännas som svaghet, eftersom de bara fick uppmärksamhet när de levererade resultat.
7. De blir osäkra av kärlek
När man inte är van vid kärlek kan det kännas obekvämt. Händelser som födelsedagssånger eller kramar upplevs ofta som mer stressande än glädjefyllda.
8. De är överdrivet lojala
Många stannar kvar i dåliga relationer bara för att inte förlora den lilla kontakt de har. Kärlek ses som något man måste förtjäna.
9. De tvivlar på sig själva
Utan stabilt stöd som barn kan självkänslan bli skör. Många har svårt att lita på sina beslut och söker ständigt andras bekräftelse.
10. De är utmärkta på att trösta andra
Ironiskt nog blir de som själva saknat omsorg ofta väldigt empatiska. De känner lätt igen andras smärta och gör sitt bästa för att ge närhet, värme och stöd – det de själva saknade.
