Ida Hansson
Att prata med sig själv högt är ett beteende som de flesta människor ägnar sig åt då och då – ofta utan att ens reflektera över det. Det kan handla om att resonera sig fram till en lösning, peppa sig själv inför en uppgift eller helt enkelt sätta ord på det man gör i stunden.
Enligt psykologisk forskning är detta i de allra flesta fall helt normalt – och ofta till och med hjälpsamt.
Forskare pekar på att självprat fungerar som ett sätt att strukturera tankar och hålla fokus.
Paloma Mari-Beffa, som forskar om kognition och språk, har i analyser om ämnet visat att högt självprat kan stärka både minne och problemlösningsförmåga – något som El Economista nyligen uppmärksammat i en genomgång av vad psykologin säger om fenomenet.
Genom att sätta ord på tankar blir de mer konkreta, vilket gör dem lättare att hantera.
Hjälper hjärnan att sortera och fokusera
När vi verbaliserar det vi ser eller gör aktiveras fler delar av hjärnan än vid tyst tänkande.
Det gäller särskilt samspelet mellan språk, syn och uppmärksamhet. Resultatet blir att vi snabbare kan identifiera objekt, förstå sammanhang och fatta beslut.
Hos barn är detta extra tydligt. Högt självprat spelar en viktig roll i självstyrt lärande och används ofta som ett verktyg för att följa instruktioner eller lösa uppgifter steg för steg.
Men även hos vuxna kan samma mekanism göra vardagliga uppgifter mer överskådliga – från arbete till praktiska sysslor hemma.
Kan lugna och stärka självkänslan
Forskning som uppmärksammats i bland annat Harvard Business Review visar också att självprat kan ha en lugnande effekt. Genom att tala till sig själv i uppmuntrande eller reflekterande termer kan stress minska och känslan av kontroll öka.
För personer som kämpar med nedstämdhet eller ångest kan detta fungera som ett sätt att reglera känslor och skapa trygghet i vardagen.
I vissa fall kan självprat även motverka känslor av ensamhet, särskilt hos personer som lever mycket på egen hand. Det blir då ett sätt att upprätthålla en inre dialog och bearbeta upplevelser.
När bör man reagera?
Samtidigt finns situationer där högt självprat kan vara ett tecken på något mer allvarligt.
Enligt psykologen Cristina Palmer kan man behöva reagera om personen upplever att den samtalar med någon som inte finns, eller om beteendet kombineras med tydligt avvikande handlingar.
I sådana fall rekommenderas professionell bedömning, eftersom det i vissa situationer kan handla om psykotiska tillstånd. Det är dock viktigt att understryka att detta är ovanligt – och att vanligt självprat i sig inte är ett varningstecken.
Slutsats: Oftast helt normalt
Att prata högt med sig själv är i de flesta fall ett uttryck för hur hjärnan arbetar för att förstå, strukturera och hantera världen.
För många är det ett effektivt mentalt verktyg snarare än något att oroa sig för.
Källa: El Economista
