Att glömma var nycklarna ligger eller missa ett datum uppfattas ofta som slarv.
Just nu läser andra
Men enligt spanska El Economista menar psykologer att frekvent glömska inte nödvändigtvis är något negativt.
Tvärtom kan det i vissa fall tyda på att hjärnan arbetar selektivt och prioriterar information.
Minnets inbyggda filter
Forskning om det som ibland kallas ”värdet av att glömma” visar att minnet inte är utformat för att lagra allt. I stället sorterar hjärnan bort detaljer som bedöms som mindre användbara.
Denna process beskrivs som en form av uppmärksamhetsekonomi.
Genom att filtrera bort ytliga eller irrelevanta uppgifter frigörs kapacitet för mer betydelsefull information och beslut.
Läs också
Det betyder inte att en glömsk person automatiskt är mer intelligent, men det kan tyda på ett aktivt och flexibelt tankearbete.
När multitasking stör
Samtidigt finns faktorer som faktiskt försämrar minnet. Enligt experter som refereras av El Economista är multitasking en av dem.
Att försöka göra flera saker samtidigt kräver mycket mental energi. Uppmärksamheten splittras, vilket gör det svårare för hjärnan att lagra information på ett stabilt sätt.
Resultatet kan bli att vardagliga detaljer försvinner snabbare än man önskar.
Hälsa spelar roll
Minnesförmågan påverkas också av livsstil och hälsa.
Läs också
Regelbunden motion, tillräcklig sömn och en balanserad kost kopplas till bättre kognitiv funktion.
Samtidigt kan tillstånd som högt blodtryck, diabetes, depression, hörselnedsättning och fetma öka risken för minnesproblem.
Om glömskan börjar störa arbete eller vardagsliv rekommenderas kontakt med vården. I många fall handlar det dock om helt normala variationer i hur hjärnan prioriterar.
Små strategier i vardagen
För den som vill minska vardaglig glömska finns enkla knep: lägga nycklar på samma plats varje dag, skriva ner viktiga möten och skapa rutiner.
Att glömma ibland är mänskligt. I vissa fall kan det till och med vara ett tecken på att hjärnan gör sitt jobb – genom att välja bort det som inte är avgörande.
Läs också
Källa: El Economista